Puh, nu är det äntligen över…

Ja, inte semestern eller så, utan läkarbesöket. Det årliga. Hos reumatologen. Och den här gången var det värre än någonsin. Alltså, inte med sjukdomen utan med mig. Har varken lämnat prover eller tagit medicinen som jag ska.

Nervös, som en brud till sitt bröllop, eller kanske snarare som en brottsling till rätten. En skyldig brottsling. Vet egentligen inte vad det är jag tror ska hända. Att läkaren skickar mig i fängelse, eller utfärdar någon annan typ av straff? Nåja, så klev jag då in, doktorn var 20 minuter sen, och som vanligt så var mina farhågor överdrivna (eller som vanligt förresten, har faktiskt råkat ut för en gång att en läkare skällde ut mig som ett barn som ertappats med handen i godisburken. Vet inte vad hon trodde att hon skulle uppnå? Trodde hon att jag inte förstod att det var viktigt med provtagning? Och att jag skulle förstå bättre om hon sa till på skarpen? Gjorde mig bara ännu mer nervös för att gå till läkaren…), den här läkaren tog det lugnt och konstaterade att det ändå var dags att pröva utan medicin ett tag. Vi ska röntga händer, fötter och höfter så får vi se… Fick en kortisonspruta i handleden – fy katten, gillar inte sprutor – en ny handledsortos, lämnade lite prover (!!) och så var det över… Förhoppningsvis är det ett år kvar tills jag ska dit igen och dessutom behöver jag inte lämna några prover på ett tag nu… ;-)

Det finns inget dåligt väder...

Igår kväll satt jag, min svärmor och mina barn i ösregnet i en vedeldad tunna, med 36 grader i vattnet och konstaterade just det. Det finns inget dåligt väder, åtminstone inte för en badtunna. Varmt och gott var det och med trevligt sällskap blir det också en hel del goa samtal däri har jag märkt. Igår var vi dock rätt trötta efter en runda i Stenungsund under dagen - Molekylverksta'n, lite shopping, biblioteket och lunch - så badet varade inte så länge, kanske en timme bara.

Idag är det nog Skärhamn som står på programmet. Man får vara om sig och kring sig när vädret är som det är...



PS! Lägger till en bild från i höstas, då tunnan precis kommit på plats. Skrubbade och skurade. Vädret var "som det var" då också.

Fader vår som är i Stansvik

Ja, nu är det inte någon bön jag syftar på utan fyren Pater Noster. I strålande solsken återvände hon/han – vilket kön har egentligen en fyr, båtar är ju hon – till Tjörns kommun efter att ha blivit totalreparerad sedan 2002. Den – för att vara könsneutral – tog vägen om Göteborgs operan och Marstrand. I morgon, läs tisdag, ska hon lyftas ut/hem till Hamneskär.

Eftersom Stansvik är vår hemmahamn, där ligger vår lilla båt, så ville vi naturligtvis se fyren. Vi såg den också 2002 då den stod i Stansvik första gången. Då trodde man att den bara behövde putsas upp lite, men snabbt insåg man att det bara var rost som höll ihop den, så det blev till att montera ner i smådelar och nästan börja från början. Fyren är ritad av Heidenstam och uppförd 1868, dvs 100 år innan jag föddes, häftigt!

M, menade att vi kunde ta bilen, för hur många människor kan det finnas på Tjörn som vill titta på en fyr? Det visade sig att det var ganska många. Det krävdes parkeringsvakter och alla platser verkade fyllda. Glada var vi då som tagit en promenad istället. Tyvärr missade vi när fyren kom till kaj, men den låg där så fint när vi kom. Solen strålade och sken genom den. Sedan var det tal i ca en timme, varmt och svettigt. På kvällen skulle det sedan vara uppträdande bl a med Peter Harrysson, (länk till programmet här) men då hade vi för länge sedan ätit lunch i båten och travat upp till stugan igen.

Västkusten – bästkusten?

 

Jo, Västkusten är ändå den bästa kusten att vara vid, trots den senaste veckans dåliga väder. Det började med midsommar. Vi, eller rättare sagt min mamma, hade planerat så härligt med att vi skulle åka ut till Långholmen som ligger utanför Skärhamn. Vi skulle ha vår lilla båt på drygt 6 meter med, mamma och pappa med sin större på 8,5 meter och så deras kompis med en betydligt större båt på hela 9,5 meter. Med ut för att fira skulle också mina svärföräldrar, för det är dem vi brukar vara med på midsommar. Allt var planerat in i minsta detalj, mat, dryck och vem som skulle sova i vilken båt. Allt utom vädret.

Plan A var alltså att åka ut till Långholmen, men allteftersom veckan gick och vi började närma oss insåg vi, med hjälp av SMHI, att vi måste ha en plan B. Det blev att ligga kvar i hemmahamnen och fira midsommar i båtarna där. Vi tog oss så småningom genom plan C osv. fram till det som vi numera kallar plan Q, vilken innebar att vi tog lunch i den största båten, sill och potatis, öl och snaps. Vi tryckte ihop oss 12 personer under ett bomtält med ösregn på utsidan och stämningen var trots allt hög! Därefter var det middagsvila som gällde och senare på kvällen blev det grillning under en segelduk på svärföräldrarnas altan. Jordgubbar till efterrätt och en härlig atmosfär. Min midsommar blev trots allt så som jag vill ha den. Glad och med mina närmaste omkring mig!