onsdag, december 14, 2005

Riktig lärare med social feber?

Cirka en timme innan jag gick på jullov så steg febern..., nej, inte resfebern eller malariafebern utan febern... vanlig förkylningsfeber... ni vet den där som bara riktiga lärare får... på loven - aldrig under teminstid... en timme innan ledigheten... konstigt, jo det kan tyckas... men i lärarvärlden helt normalt?! Jo, men kanske är det det som egentligen är det som gör oss till "riktiga" lärare? Att vi är så engagerade att vi inte har tid att vara sjuka mer än på loven... och att det är därför som vi har så många... och, enligt många..., långa... lov?! Eller är det mer som jag kanske, tyvärr, vill tolka mig själv, mer så att jag inte har ro att vara sjuk mer än på loven? Jag kanske missar något viktigt... något som krävt just min närvaro? Så... egentligen är det den "sociala febern" som stigit...

Nåja, bara den går över innan nästa sociala fenomen... Kanarieöarna en vecka... med släkten... all inclusive... underbart!

lördag, december 10, 2005

Ny diskkrasch = magsår?

Ersatte den kraschade disken med en tillfällig, klen variant som fungerade långsamt, men fin-fint... tills det skulle bytas till den nya, stora, tuffa disken... så 4-5 timmars arbete är borta... och jag som hade så gott om tid... :-(

Magsåret är ytterst nära nu!

torsdag, december 08, 2005

För vems skull?

För vems skull sitter jag här i Stockholm en hel dag med föreläsningar/diskussioner kring läs- och skrivsvårigheter? För min skull? Skolans? Chefens? Sveriges? Världens?

För vems skull ska jag ägna mig åt en massa läshastighets-, ordkedje-, läsförmåge- och skrivtest? För min skull? Skolans? Chefens? Sveriges? Världens?

För vems skull vill vi mäta dessa kunskaper och fördigheter? För min skull? Skolans? Chefens? Sveriges? Världens?

Jag sitter här i Stockholm för min skull. Jag vill lära mig om läs- och skrivfärdigheter respektive -svårigheter för att kunna känna en större tillfredställelse och trygghet i mitt yrkesutövande. Jag vet inte om och i så fall hur mycket jag vill ägna mig åt tester. För vad vill jag med dom, på vilket sätt kommer dom att stärka mig? Vad ger de mig för fortsatta verktyg? Det vill jag först få klart för mig, gärna i diskussioner med andra.

Så jag gör det för min skull, kanske också för skolans skull, inte alls för chefen, men för Sveriges och världens...? Den som däremot måste vara i fokus har jag ännu inte nämnt...

Det är i slutänden för elevens skull! SÅ den viktigaste funderingen måste därför vara hur tester och deras resultat kommer att påverka eleven. Hur kommer elevens lärande att förändras med hjälp av/på grund av dom? Astrid Kratz betonade under föreläsningen idag att vi måste fundera över vår människosyn, kunskapssyn, syn på lärande och våra arbetssätt. Kanske måste vi pedagoger ha diskussioner kring vilka utgångspunkter vi har?

Grått och trist och blött ...

...var det i morse när jag tog mig till Göteborgs central. I pressbyrån var det så lång kö att vi hoppade över kaffet och mackan. Tog igen det senare i X2000:s bistro som i de nya tågen består av en bisarr inredning i rött skinn...!

Stockholm var inte så mycket roligare. Grått, inte lika blött, men...

Visar sig att vi hamnat i fel grupp på föreläsningen, jag är trött och slö, och sitter nu och leker vid datorn istället för att lyssna ordentligt... Grått och... Lunchen senarelagd och jag är redan hungrig - tur att jag tog en macka i cafeterian, köpte en banan också...

tisdag, december 06, 2005

Kommunikation - hur långt räcker det?

Akkep skriver i en kommentar att det viktigaste (om jag förstår det rätt?) inte är kunskap utan kommunikation - och nu hårdrar jag det lite. Visst jag håller med om det, kommunikation överbrygger det mesta, men precis som Akkep uttrycker så måste det till en viss grundkunskap, tex pedagogutbildning.

Men jag tror att det också är viktigt att fundera på hur och vad vi menar med kommunikation. Hur många parter måste finnas? Vilka intressen får "kommuniceras"? Hur bereder vi plats för allas funderingar? Innebär kravet på kommunikation snarare ett krav hos våra IT-pedagoger att de ska ha en viss karaktär, en färdighet, en öppenhet..., än krav på kunskap? Hur ser vi till att alla IT-pedagoger har "rätt" kommunikativa förmåga? Missförstå mig inte, jag är en stor förespråkare av kommunikation, men hur gör vi?

Nu ska jag iväg till ett mycket spännande forum för kommunikation, nämligen en träff med "tanterna" i radhusområdet. Det brukar vankas mat och vin... och massor av skvaller!

IT-pedagog - för och i framtiden?

Har tillsammans med kollegor i IT-pedagogutbildning funderat över vad en IT-pedagog fyller för syfte och vilka arbetsuppgifterna därför bör vara. Pekka skriver att IT-pedagogens viktigaste egenskap är "att kunna ta reda på det man inte kan från början" och det tror jag är den enda möjligheten. Att tro att vi ska kunna ligga steget före eleverna i kunskap om olika program och användningsområden tror jag är att sikta för högt. Däremot måste vi ha förmågan att lära oss nya program och vara öppna för det som kommer. En annan viktig aspekt som Pekka tar upp är att vi måste finnas med i verksamheten för att se hur "verkligheten" ser ut. Jag tror också att vi måste ha visioner och idéer om de positiva möjligheter som finns med IKT, men också insikt i de problem och hinder som finns.

Jag håller också med Kari om att IT-pedagoger bör fungera som informatörer och konsultmen INTE som tekniker. Att vi ska finnas med vid inköp och planering av hur tekniken ska användas ser jag som självklart.

Jag anser också att IT-pedagoger bör ha en viss kunskap i specialpedagogik för att vara öppen för och se möjligheter där tekniken kan underlätta och stödja för att lyfta fram elevens kompetenser.

Hårddiskkrasch = livskris?

Jag måste nog gå på datoravvänjningskurs. Nu har min hemdator haft kraschad hårddisk i flera dagar och abstinensen är på topp. Har inget MSN, kan inte kolla mina mejl... hur ska jag klara mig!? Naturligtvis är det värsta tänkbara tillfälle för en krasch; fyra kurser ska avslutas innan jag går på semester nästa fredag. Alla fyra kräver dator. Paniken stiger!