Dags att sammanfatta

Ja, det finns egentligen mycket att säga om den här konferensen och förhoppningsvis kommer det att tränga igenom min febersjuka kropp så småningom. Jag tycker att Christine Henshaw uttryckte det ganska väl när hon tyckte att jag skulle åka på en konferens till eftersom jag "was cheated of this one".

De vi träffat, och Lisa som varit frisk har hunnit med betydligt fler än jag, har varit extremt trevliga. Det gör en glad och positivt inställd till mänskligheten och speciellt till lärare att se och höra så många starka personligheter som är så fantastiskt engagerade i sitt arbete. Det är som jag och min kollega LG brukar säga; vilka krafter det finns!

Frågor som jag och Lisa måste ta tag i efter det här är många. En här hur vi tacklar eTwinning kontra det här, då detta känns som ett bättre upplägg såtillvida att det sträcker sig över längre tid vilket ger större möjligheter till varaktiga kontakter. Som en av deltagarna sade; det känns som om man skaffat sig 50 nya vänner. Man kan maila till vem som helst av dem i morgon och säga - hej, jag var i Elblag... Det är förstås en god grogrund för framtida samarbete.

En annan är hur vi tar hand om alla de erbjudanden om samarbete och speciellt det från "Grow up together-projektet" där vi varit delaktiga i framtagandet.

En tredje är kring det samarbete som vi pratat med en av de danska tjejerna med, gällande nordiska språk och hur vi eventuellt får ihop det med Köpenhamns universitet.

En fjärde kontakt jag fått är med en av de polska tjejerna som jag tror skulle passa perfekt med en av mina arbetskamrater på skolan som var med på eTwinning -konferensen.Det handlar om mänskliga rättigheter osh skulle ju passa som hand i handske för en SO-lärare.

En femte fråga är hur vi ska hantera den kunskap vi fått kring det arbete man gör i Oulo (Uleåborg) i Finland. På flera skolor arbetar man med one-to-one även om man inte kallar det för det. I staden håller man på att utveckla ett arbete kring Smart-touch (som jag skrev om i ett tidigare inlägg)som man också testat i en skola. Vi funderar på att (eventuellt tillsammans med Staffan från Malmö och Roots & Wings/WiMi Network)göra en studieresa till Oulo. Finländarna har överhuvudtaget visat på en fantastisk kunskap kring IT och de har kastat alla våra tankar om den strame och tystlåtne finländaren överbord.

Jag har också pratat med en av de franska koordinatorerna som berättade att han håller påa tt arbeta med att ta fram en plattform i det samhälle där han arbetar och jag har lovat att förse honom med den kunskap vi kan kring det arbetet.

Intressant är också att ta till vara den kunskap som man får kring de olika ländernas skolsystem och hur man tänker kring lärande och lärandesammanhang. Tyvärr har jag ju missat en del pga mitt sängliggande, men en hel del prat med Walesarna har det blivit. De verkar, efter att ha blivit släppta från det engelska systemet, ha strävat alltmer åt det håll som jag känner att vi hade för ett antal år sedan. När finländaren vill diskutera i vilken del av kursplanen vi ska få in de olika momenten tittar walesaren lugnt på oss och säger; det är ju det här som blir kursplanen, det blir mitt och elevernas projekt för året, vår plan... Så kunde jag också arbeta för några år sedan. Målen fanns där, men eftersom jag och eleverna hade den mesta tiden tillsammans så behövde vi inte bestämma exakt när... Jag tänker att vi måste börja titta mycket mer på andra delar av UK än England om vi verkligen vill ha tips på hur en bra skola skulle kunna fungera. Läs mer på L:s blogg

Vi behöver också ta ställning till ur stor del vi ska ta i de eventuella projekt som skolor i Göteborg kommer att bli delaktiga i som utfall av den här konferensen. Det känns som om det vore bra om vi båda skulle följa ett projekt lite närmare så att vi en gång för alla fått känna på ur det skulle kunna fungera.

I övrigt måste nästa resmål bli Wales! I eller utanför tjänsten... Så fantastiska människor! och därefter bär det av till Finland.