Puh, nu är det äntligen över…

Ja, inte semestern eller så, utan läkarbesöket. Det årliga. Hos reumatologen. Och den här gången var det värre än någonsin. Alltså, inte med sjukdomen utan med mig. Har varken lämnat prover eller tagit medicinen som jag ska.

Nervös, som en brud till sitt bröllop, eller kanske snarare som en brottsling till rätten. En skyldig brottsling. Vet egentligen inte vad det är jag tror ska hända. Att läkaren skickar mig i fängelse, eller utfärdar någon annan typ av straff? Nåja, så klev jag då in, doktorn var 20 minuter sen, och som vanligt så var mina farhågor överdrivna (eller som vanligt förresten, har faktiskt råkat ut för en gång att en läkare skällde ut mig som ett barn som ertappats med handen i godisburken. Vet inte vad hon trodde att hon skulle uppnå? Trodde hon att jag inte förstod att det var viktigt med provtagning? Och att jag skulle förstå bättre om hon sa till på skarpen? Gjorde mig bara ännu mer nervös för att gå till läkaren…), den här läkaren tog det lugnt och konstaterade att det ändå var dags att pröva utan medicin ett tag. Vi ska röntga händer, fötter och höfter så får vi se… Fick en kortisonspruta i handleden – fy katten, gillar inte sprutor – en ny handledsortos, lämnade lite prover (!!) och så var det över… Förhoppningsvis är det ett år kvar tills jag ska dit igen och dessutom behöver jag inte lämna några prover på ett tag nu… ;-)