För vems skull?

För vems skull sitter jag här i Stockholm en hel dag med föreläsningar/diskussioner kring läs- och skrivsvårigheter? För min skull? Skolans? Chefens? Sveriges? Världens?

För vems skull ska jag ägna mig åt en massa läshastighets-, ordkedje-, läsförmåge- och skrivtest? För min skull? Skolans? Chefens? Sveriges? Världens?

För vems skull vill vi mäta dessa kunskaper och fördigheter? För min skull? Skolans? Chefens? Sveriges? Världens?

Jag sitter här i Stockholm för min skull. Jag vill lära mig om läs- och skrivfärdigheter respektive -svårigheter för att kunna känna en större tillfredställelse och trygghet i mitt yrkesutövande. Jag vet inte om och i så fall hur mycket jag vill ägna mig åt tester. För vad vill jag med dom, på vilket sätt kommer dom att stärka mig? Vad ger de mig för fortsatta verktyg? Det vill jag först få klart för mig, gärna i diskussioner med andra.

Så jag gör det för min skull, kanske också för skolans skull, inte alls för chefen, men för Sveriges och världens...? Den som däremot måste vara i fokus har jag ännu inte nämnt...

Det är i slutänden för elevens skull! SÅ den viktigaste funderingen måste därför vara hur tester och deras resultat kommer att påverka eleven. Hur kommer elevens lärande att förändras med hjälp av/på grund av dom? Astrid Kratz betonade under föreläsningen idag att vi måste fundera över vår människosyn, kunskapssyn, syn på lärande och våra arbetssätt. Kanske måste vi pedagoger ha diskussioner kring vilka utgångspunkter vi har?