Lärande - bara i skolan?

Sker lärande bara i skolan? Sker det även på andra platser? Är det överhuvudtaget platsbundet? Sker det ens mest i skolan? Är livet utanför skolans väggar mer avgörande än livet innanför? Vad avgör och hur ser vi när lärande sker? Om nu inte det mesta lärandet sker i skolan, varför ska vi då ha den kvar? Är det inte en väldigt dyr och resursslösande verksamhet om där inte sker det lärande vi söker? Om det sker på andra arenor? Roger Säljö skriver i sin nya bok Lärande och kulturella redskap (Norstedts akademiska förlag 2005) att det är viktigt att kunna skilja på lärande och undervisning. Hänger svenska skolan inte med, försöker vi fortfarande undervisa när eleverna kräver lärande, eller vem ställer kraven, hur formuleras de, vad betyder de?

En annan tanke som Säljö poängterar är att lärande, trots att det ofta formuleras som någonting positivt, också kan vara negativt och användas till, både för samhället och individen, destruktiva beteenden. Som exempel nämner han bl a kriminella gäng och maffiamiljöer. Här tänker jag att vi måste vara mer medvetna om detta - hur gör vi för att huvudsakligen skapa möjligheter för ett gott lärande? Kan vi styra de valen eller sker det utanför vår påverkan? Ska lärandet tillbaka till skolan eller ska skolan ut till lärandet eller ska de bli en del av varandra för att på så sätt bli en helhet?

Mängder av frågor, knappast några svar...